carolineshastar

I lördes var planerna för dagen så att jag skulle vara i huset hela dagen och fixa men uterummet, rida och sedan till Klippanfesten. Men strax efter frukost ringer min zonterapeut och frågar om jag kan komma och hjälpa hennes dotter med, en häst hon lånat sedan ca ett åt tillbaka. Så visst kunde jag det, Lena, min zonterapeut, hjälpte mig när det krisade, så ett bra sätt att dela tjänster.

Hästen är ett tio år gammalt sto, D-ponny och ägs av en tant i 35 års åldern, som har flera hästar, och allmänt miss sköter hästarna. Så Lenas dotter, Alice, har varit en sån ängel och tagit hem två av hennes hästar till sig på lån. Så hästarna har det mycket bättre nu. När de kom var de undernärda och allmänt dåliga. Alice har haft massör och kiroprakter på stoet, och hon är bättre i hela kroppen.

Problemet Alice hade med henne i lördes var lastningen. Hon vill träna stoet att kunna gå in i transporten utan problem, och det krävdes mer jobb än vi kunnat vänta oss. Hon är enbart lastad två gånger i sitt tio år långa liv, och båda gångerna har lastningen varit med ägaren som sparkat och spöat in den.

Jag tog med mig sussie dit och vi hjälptes åt. Vi började med att träna den för trycket i grimskaftet, när vi drar hästen mot oss och hästen går fram, så släpper trycket. På så vis lär sig hästen att trycket inte behöver komma utan kan följa oss utan det.

Det första vi kämpade med var att få henne högre upp på rampen. När hon var påväg att ta ett steg fram på rampen så backade hon och försökte att ta sig därifrån, genom att gå åt sidan, stregra lätt, eller bara backa. Vid sådana här situationer är det viktigt att man håller hästens huvud rakt mot transporten så att den håller koncentrationen på den hela tiden och inte kan slingra sig undan.
Men för att undvika att hon helt och hållet skulle backa, stegra etc, så backade vi henne innan hon själv hann göra fel. På så vis styrdes hon hela tiden av den som gick med henne. Hon var tvungen att hela tiden vara med på om vi gick fram eller tillbaka så att hon hann med.

Och desto längre in i transporten hon kom så bara stod vi helt stilla så att hon kände att det var lugnt, skönt och avslappnande där inne. Vi fick henne att gå ett steg in i transporten, men sedan tog det stopp, då var det inte längre rampen som var det jobbiga för henne utan insidan av transporten, en ny miljö.

Till sist tog vi två linor ut med sidorna på transporten, och det fick henne att stelna till helt, vi stod helt stilla med dom, och dom rörde henne inte för än hon själv gick in i dom, och då kom stressen fram. Hon drog in rumpan och spände sig. Antagligen är det en sak som ägaren använt sig av samtidigt som hon spöat in henne, så därför gillar hon inte dom alls. Hon trodde dom skulle skada henne.

Vi försökte lasta henne igen och hon tvekade några gånger, men till sists gick hon in bara för att slippa stå vid linorna, som under hela tiden bara hängde två meter bredvid henne om sidorna och rörde henne inte alls. Då förstod hon att det var skönare att stå inne i transporten än utanför där linorna fanns, och efter några av och på lastningar så kunde hon slappna av. Var gång vi backade ut henne så var linorna borta, och om hon inte ville gå in igen så kom linorna på sidorna och hon gick in.

I morgon blir det lastningsträning igen, och förhoppningsvis kan va vara utan linor helt, och hon kan tycka att det är lika lugnt och säkert att vara inne i transporten som utanför. Tur var det att vi höll på i npgra timmar innan utan linorna så att hon kunde känna sig trygg med oss och lita lite mer på oss, hade vi inte gjort det tror jag att den stackaren hade fått panik och dragit sig!

Långt inlägg.. sorry men det finns tusen saker man kan skriva om lastning, kunde egentligen skriva mer, men tar
det viktigaste så länge! Man får testa sig fram, och samma saker funkar inte på alla hästar, så man får trixa lite och till sists går det!

Ingenting är omöljigt!