carolineshastar

I torsdes var jag ute och gick med Dark. Övade lite Horsemanship, och hon lyssnade väldigt lyhört! Backade jag backade hon, gick jag gick hon. Hon hade hela tiden ett öga på mig och följde mig där jag gick! Behövde inte hålla henne i grimskaftet på halva tiden, så hon var väldigt duktig!

Horsemanship är en sak som är väldigt viktigt för mig och hästarna. Det hjälper mig att skapa en bättre relation till hästen, där hästen kan lita på mig, och känna att jag är ledaren. Jag vill helst ha full kontroll på marken innan jag sätter mig på ryggen! För hur ska en häst kunna lita på dig på ryggen om den inte gör det på marken. Allt handlar om respekt och förtroende!

Så tänk på det innan ni sätter er på ryggen :)

En kille som är proffs på horsemanship är Monty Roberts, han rider in hästar på en dag, handskas med vilda mustanger, och löser problem som ingen annan! Det är en man som talar hästarnas språk!
Kolla in hans hemsida här!

Idag har jag varit i stallet igen, mockat och pysslat lite. Var även med och tog ut hästarna så jag fick med Dark när hon gör sina glädjeskutt på film!

Herrejisses vad det snöar då! På bara en halvtimme så snöar de plogade vägarna igen..

Detta vädret innebar för pollarna att dom fick in vid halv fem, det tyckte dom nog var ganska skönt, alla hade brottom in..
Jag passade på att massera darks rygg med arnika linement, och jag måste säga att hennes rygg är väldigt mycket bättre sedan hans va här och knäckte henne, knappt någon reaktion uppe på ryggen, manken är fortfarade lite öm, och även halsen, men det är verkligen inte i samma skala som innan. Om man ska säga på en skala på 1-10 hur ont hon hade innan så va det en klar 10! men nu e det bara en 5!

Hans ska komma om några veckor igen och titta på henne, så under tiden masserar jag för att hålla ryggen varm och få bort det ömma. Så hennes rygg kommer nog bli prima om ett antal veckor i alla fall! Det kan ju vara ganska svårt att få bort när det suttit i över två år!

Men att spänningarna släppt på henne visar sig när hon ska släppas ut i hagen, hon bockar och busar runt direkt och travar fram med glada steg!

Jag har tyvärr inga bilder på henne eftersom att jag inte har min egen dator, men så fort jag har den ska jag lägga in dagens bilder mm!

Ha det fint allihopa och snöa inte in er! :)

Idag åker jag hem till skåne, blir där till söndag tror jag, sen e det bara några veckor kvar i skolan i hultsfred! Äntligen får jag komma hem till stallet igen :)

Om en månad kommer kiropraktern igen för att knäcka dark ännu en gång, kotorna kan ibland hoppa tillbaka så vi får se hur hon känner sig då. Hoppas hon blir av med det ömma i kroppen så fort som möjligt. I onsdags när hon släpptes ut var hon väldigt glad, hon travade runt i hagen, bockade och busade. Antagligen har spänningarna släppt från urinvägsinfektionen... Tänk då så glad hon kommer vara när det ömma i kroppen är borta!

Här får ni en bild på henne som togs samma vecka som hon kom! Bilden säger inte så mycket om hur hon verkligen ser ut, men som ni kan se så är hon bukig, och har en underhals till en förbannelse!

När jag tar mig för något jag skall göra så vill jag verkligen uppnå det! Jag har många delmål med min ridning och ett stort mål, som kommer ta sin lilla tid att uppnå. Det är att kunna rida som Stacy Westfall. Denna kvinnan rider sina hästar på ett plan där hon och hästen kommunicerar hela tiden, och de är på samma plan.

Hennes hästar är superkänsliga för hjälperna, och det försöker jag få de hästarna jag rider att också bli. styra med höft, göra halt, rygga är inga problem att göra med bara hjälperna, men att kunna rida så ett helt pass, och kunna göra allt är min dröm. och det ska jag lyckas med!

Stacy westfall:

Idag var sista dagen för Darks pencillin. och hon är faktiskt mycket bättre, förhoppningsvis helt frisk!
Hon börjar nog känna sig ganska hemmastadd.. Hon ser inte lika skrämd ut hela tiden och hon har kommit bra in i flocken!

Vi skickade ett mail till hennes förra ägare och skrev att det var märkligt att dom "missat" att dark haft kraftig urinvägsinfektion och ont i exakt hela kroppen! Till svar fick vi: "Vi visste inget om att hon haft urinvägsinfektion, eller ont i kroppen, om hon nu haft urinvägsinfektion kan det hända att hon gått och spänt sig och att hon då har fått ont i kroppen av det. Vi hade ute en kiroprakter i oktober månad och hon såg inget ryggont!"

Jag måste bara säga en sak: IDIOTER! man märker inte att hästen har ont i hela kroppen? Dom har ju försökt att rida henne och det gick inte på grund av att hon va het. Rusar en häst var gång man rider e det något som är fel!
Inte konstigt att dom inte sett urinvägsinfektionen, hon har ju stått ute dygnet runt i två månader i 20 minus!

En häst är för det första inte het i naturen, det är människan som tror det, oftast har hästen ont någonstans! Du ser väl inte hästarna ute i hagen, rusa runder som galningar... NEJ dom käkar sitt gräs och står för det mesta still, och springer bara när dom måste (tex vid fara). Så berätta det för era vänner som har "heta" hästar. Hästarna har antagligen ont någonstans.

Jag antar att ni vill se hur jag rider..

Jag ska försöka få fram en film som visar Pieta och mig i början av våran träning! Men just nu bjuder jag på två nyare filmer!

Så jag tänkte visa en film där jag är på maskerad hoppning med Pieta. Här har jag inte hoppat henne på ett bra tag då jag började studera. Jag tror detta är för ca ett och ett halv år sedan. då varken jag eller petra var väldigt aktiva. Men i alla fall, så ska jag och Pieta föreställa en cowboy och en giraff! Här han ni se lite hur Pieta är, hon går på och är väldigt hög, men det här tempot, och rytmen fanns verkligen inte för tre år sedan då hon studdade på stället, hade jätte högt huvud, och rusade i 190!



Här är en film som är ca ett år gammal och är filmad på en träningstävling! Inte heller här har jag och Petra tränat så väldigt länge, men här gav vi oss på 120. och det gick bra med tanke på hur det gått i början, för tre år sedan. Lite småfel, men jag kan garantera att det inte är en enkel match att samla ihop denna damen :)

Precious Pita är fölet till stoet Pieta B!

Hon är precis som sin mamma, fast värre! Samtidigt som hon växer och frodas, växer egot i henne! Hon är nu 7månader och hon tycket att hon ska få göra som hon vill. Att backa upp denna damen är inget hon tycker om. Då blir hon arg kan jag lova!

På fölvisningen i sommras latade hon till som fasen, och betygen blev dåliga. Hon skulle absolut inte visa vad hon gick för, medans att mamma showade på!

Jag tror att denna tjejen kan bli en jäkel på hoppningen i framtiden. Hon fattar hellre galopp än visar sin trav, och det brukar vara ett litet tecken på att inriktningen inte är dressyr i alla fall! Trots att pappan är Black Coffe!
Jämför stegen i filmerna nedan!

Här är en film från hagen:



Här är filmen ifrån fölvisningen:

Det står ju ännu en liten häst i stallet.

Ett cremello sto, ca 147 cm hög, tre år gammal och lika fin som en sagoponny! Hon heter Lola.

Sussie köpte henne förra året i sommras, uppsutten och väldigt lite riden.
Första gången jag red henne var hon cool lugn, en stabil tjej som inte är rädd för alltför mycket!
Jag har ridit henne ca 20 gåner sedan i sommras, och det visade sig att hon var väldigt lättlärd. Hon kan fatta båda galopperna utan problem, bli styrd med sitsen, göra halt och sakta av med sitsen och även rygga med enbart sitsen. Man kan rida ut med henne utan någon kompis, och hoppa några skutt om man vill!

Denna tjejen har stor potential att bli bra, så henne kommer jag jobba mer med till sen sommaren när hon fått sitt föl och fölet kan följa med mamma till paddoken!

Här är en film på henne när hon löshoppas i paddoken:

I fredags kom veterinären till stallet för att kolla Dark om hon behövde pencillin. Vilket hon behövde.. Hon får nu hippotrim och är faktiskt redan bättre. Nu kissar hon mer normalt är innan i alla fall!

Veterinären kände även  på henne över allt, och som innan hade hon precis lika ont i rygg, länd och hals mm. Hans svar på problemet va: "låt henne vila nu i ca tre vecor, sen går det nog att rida."
Så han tror att hennes smärta som hon haft, säkert i två år ska gå bort på tre veckor.. nä det tror inte jag. Kiropraktern kommer nästa vecka, sen ska vi se hur hon känner några veckor efter det. Men jag kan nästan slå vad om att det är kotorna som spökar, och smärtan försvinner inte för än kiropraktern varit där!

En intressant sak är svt B´s nya program Ponnyakuten. Där några ungar i 11-14 års ålder kommer till ett ridläger med sina "problemhästar" för att få hjälp av Tobbe Larsson i två veckor. Detta måste ses, ska bli intressant att se hur han löser problemen!

missa inte det: SVTB söndag kl. 19.00: Ponnyakuten

Efter att pieta, i ca en och en halv månad, stått på träning i västerås, kommer hon tillbaka och ser ut som att någon svultit hästen! Alla benen syntes och stack ut här och var. hon hade ont i hela kroppen!

Petra skickades upp i landet för att tävlas av en tävlingsryttare, Sandra Cederborg (msv hoppryttare), som kunde ge henne resultat i en högre höjd som 130, och skulle där efter säljas. Sandra tog Pieta till höjden, utan problem o va jätte duktig med henne. Efter hon gjort sitt skickades pieta till ett stall där hon skulle fortsättas att ridas under tiden av försäljningen.

Det var då hon hamnade i en annan tjej. Hon "bantade" ner hästen till en väldigt ohälsosam vikt, och hon reds väldigt vårdslöst! Med tanke på att Pieta är en dam med väldigt hårt temerament, gick det inte att sätta upp vem som helst på henne, men i deras fall gjorde dom det, och hon gick från vältränad, välhullad och musklad till den gamla pieta hon va från första början när hon kom: stressad, omusklad och mager, med smärta i hela kroppen! 

Så när sussie valde att ta hem henne igen, var det bara att börja om från ruta ett!

Hon lämnade skåne såhär:



Hon kom tillbaka såhär:





Det är resultatet från människor som säger sig kunna rida till/in hästar! Så kolla riktigt noga innan du lämnar över din häst till någon annan!

Detta datum kom Dark Angel tillbaka till skåne, till mig.

Med ögon som håller på att hoppa ur huvudet, med en kropp som ömmar så att man ej kan rykta henne, vartenda revben är synligt, aggresiv när man sätter på täcke, underhals större än störst, hungrig och törstig som en varg! Detta är vad jag sett av Dark sedan i tisdags, och i råga på allt detta har hon antagligen kraftig urinvägsinfektion!

Idag skulle jag rykta henne.. Jag började med att ta av stalltäcket, hon högg, stampade och drog bak öronen bara jag rörde täcket, efter ett litet tag då jag lirkat lite med henne lugnade hon sig lite. 
Sedan var det dags för rycktning, med en vanlig, långstråad borste, ryggade hon undan för mina ryckttag, på hals, rygg och bakdel. Alltså hela kroppen. Jag och Sussie kände även igenom hela henne när hon kom, och hon har ont från manke till svans, underhals och på insida bakben. Så jag inväntar kiropraktern, som har hjälpt många av de hästar jag har ridit till/in.  

I morgon ska jag ringa dit veterinären för urinvägsinfektionen jag tror att hon har. Hon vill kissa hela tiden men det kommer enbart lite, lite urin. Hon har ju dessutom gått på lösdrift i två månader innan hon kom till mig, vilket kan bidra till det hela.
Hon sov som en stock första natten hemma i stallet, hon åt och drack som om hon inte sett mat och vatten på en evighet. Nu tre dagar senare ser hon piggare och mer mätt ut, och hon har även börjat bli kompis med dom andra hästarna.

Innan hon går att rida måste kotledsinflammationen vara helt läkt och det ömma i kroppen borta. Det är mål nummer ett, när det sedan är nått går vi vidare.

Detta är början på våran relation och rehabelitering, och jag tar allt i steg för steg, och ser till hennes hälsa i första hand.


Dark då man bara lägger handen på täcket:



I stallet efter lite skön avslappnade massage:


Dark med sina nya kompisar i hagen:

 

För cirka 4 år sedan sålde jag min d-ponny, som var en import från Polen. Ett vackert fullblodssto med huvudet på skaft! Tyvärr var det så att under den vackra ytan gömde sig en stressad och rädd häst, som gått löp någonstans på europas galoppbanor. Dark Angel var hennes namn och tyvär blev denna tjej för svår för lilla mig, som inte var van vid problem hos en häst som denna.

Vi köpte henne när jag skulle fylla 14 år och jag var jätte lycklig för henne, jag fick till och med ge henne namnet Dark Angel. Hon var inte som någon annan häst jag provridit, hon hoppade jätte fint och bra, hon var lite stressad men det gick att rida bort, sa försäljaren.

När jag haft hemma henne i ca 1-2 månader, började hon bete sig väldigt konstigt.. Hon reste sig bara vi skulle börja trava, rygga eller hoppa.. Hon blev mer och mer stressad, och jag började förstå att allt inte stod helt rätt till, jag red henne tre gånger i veckan, för att lära känna henne, och det var inga långa pass.. När paniken kröp sig på henne såg jag även att frambenen började svullna.

Mamma och pappa ringde veterinären för att komma ut och kolla benen, det gjordes böjprov och det klämdes och kändes, men det visade ingenting. Jag började smörja benen på henne med arnica gel och lindade benen om nätterna. Red enbart någon gång i veckan för att svullnaden skulle lägga sig och det gjorde den...


Jag började rida för en dressyr och hopp tränare för att kunna hantera henne bättre, mitt mål var ju att jag en dag skulle kunna ta mig ut på hopptävlingarna. efter några träningar fick både jag och dark mer förstående för varandra och stressen minskade något..

Men hon var fortfarande för svår för lilla mig!

Sedan bestämde vi oss för att sälja henne till någon som kunde rida henne så att hon blev lugn, och det gjorde vi. men det visade sig att de inte gjorde det bättre än jag.

Idag fyra år senare, ligger det en annons på hästnet om att den d-ponny måste säljas akut annars slakt, detta kollade jag upp och det visade sig vara min gamla Dark Angel, helt sönderriden och precis behandlad för kotledsinflamation.

Jag köpte henne direkt. idag känner jag med mina erfarenheter av rehabelitering av hästar, att jag även kan fixa till Dark Angel, fri från smärta och stress. Jag har lyckats ett flertal gånger innan med andra, och nu ska jag även göra det för henne!

I denna bloggen kan ni följa mitt arbete med henne i både bild, text och film. Och jag hoppas även att ni tar nytta av informationen jag ger er, detta kan rädda många stackars ponnyer och hästar där ute med liknande problem!

Det är dags att låta min ängel få njuta av det goda livet!

Pieta B kom en dag för ca tre år sedan ner till Sussie i skåne. Jag fick ett samtal ifrån henne med en frågan om jag ville komma och provrida en storhäst som var väldigt stressad och arg.. Storhästen var Pieta B, ett stort gelderländer sto, med ett humör som hette duga, och brist av förtroende för människor. Inriden var hon men vid ridning var hon väldigt svår. Med svår menar jag då, en häst med huvudet upp i luften, stillastående galopp, stark som en oxe, och gick hon fram var det i full fart!

När jag skulle sätta mig upp på denna donnan, ville hon bara sparka ner mig, det var helt omöjligt att ställa sig på höger sida om henne för att kliva upp. Jag och sussie fick då byta taktik och valde att hoppa upp från vänster sida. Detta gjorde Pieta lite små chockad, så hon inte alls var med på vårat lilla knep.

Men när jag väl var uppe drog hon upp huvudet, och började "gallopera" framåt. Väl framme i paddoken kunde arbetet börja!

Vi fick börja med att visa henne att halt inte var något negativt. När vi i början skulle göra halt stod hon still i max en sekund, så vi fick börja med att be henne göra en lite halt, för att sedan be henne gå igen.

Detta gjorde jag genom att först visa mina avsikter genom min sits (tung sits, längre bak i sadeln), sedan med mina lår (som klämdes runt pieta så hårt jag kunde) sedan mina vader och fötter ( fram med fot och vad), lyssnade hon inte på dessa tre steg, tog jag till tygeln i ett bestämt tag som höll där tills att hon gjorde halt, när halten var gjord, slappnade jag av i vartenda muskel och släpper tyglarna. Detta gjorde att hon fick fyra olika val, och eftersom att hästar är smarta djur valde hon till sist den enkla vägen, genom att lyssna direkt på den första hjälpen: min sits!

Efter ca tre-fyra dagar hade hon börjat förstå det sköna med att stå still: det var ju avkopplande, ingen som krävde något alls.

Samtidigt var målet även att få henne att sänka huvudet till en låg nivå. detta gjordes även med hjälp av tryck: jag höll tyglarna hårt nedåt för att få ner huvudet, så fort hon sänkte sig släpptes mitt tryck från tygel, så att hon lätt kunde förstå när hon gjorde rätt och fel! Detta tog ett ridpass, sedan fattade hon vinken, och sedan var repetionerna igång.
Allt handlar om eftergift!

Idag tre år senare har hon tävlat hoppning upp till 120, och jag kan rida henne utan tygel och sadel i alla gångarter! Hon har idag ett fint litet föl, och är lugn och njuter av livet!

Hej hej!

Jag heter Caroline Magnusson och jag är en tjej ifrån Klippan i skåne!
Jag fyllde 20 år nu i november och jag studerar Digital mediadistribution i Hultsfred.

Jag har ridit i hela mitt liv, och det var för cirka 5 år sedan jag började rida in/till ponnyer och storhästar åt en vän (sussie) som sålde hästar till främst barnfamiljer. Då ponnyerna hon fick hem ibland var stressade eller oinridna, red jag till/in, med hjälp av Sussie, dem för att senare kunnas säljas.

När jag började rida sussies hästar lärde jag mig även att rida i en helt annan stil än den gamla vanliga ridskole/hopp stilen. Mitt ridande blev mer logiskt, och allt handlade om att jag skulle få hästarna så känsliga som möjligt för alla mina hjälper. Mitt mål var, med var ponny, att få den så känslig att man skulle bli helt oberoende av handen och tyglarna.

Många kallar ridstilen akademisk/western, stilen har många liknelser med dessa men i grunden är allt logiskt.

Med denna bloggen vill jag visa er min väg, mitt sätt, hur jag rehabeliterar hästar, till att få sinnesro och bli ett med sin ryttare.

Jag ger hästarna en rättvis chans att leva så som en häst ska



.