Träning dressyr!
Aja alla tränare kan inte passa en, får testa nästa :D
ett riktigt as!
I stallet stod hon som ett lamm som vanligt jättesnäll o så, sedan tog jag ut henne för att gå upp mot paddoken, det gick bra.. Väl framme i paddoken så knäppte jag av ena sidan av tygeln för att kunna stå längre irån henne och fota, men det gick inte eftersom att hon sprang runt, runt, runt mig hela tiden. När jag då säger till henne att stå still blir hon sur och fortsätter. När jag då säger till henne ordentligt genom att ställa mig i vägen och dra till i henne så står hon till slut still... men då står hon ju med baken mot Pretender (sonen som stod i en hage 300m från paddoken.) så hon ska ju givetvis försöka svnga runt och stirra på honom men då tar jag tag i henne och säger ifrån, då STÄLLER HON SIG PÅ BAKBENEN!?!?!? Jag har aldrig sett henne resa sig, lätta smått endast en decimeter från marken men aldrig stegra sig!
Där stog jag paff och förbannad, så jag flyger på henne med min "förlängda arm" (tygeln som endast satt i en bettring) och får henne att gå undan från mig regält. Då blev HON paff och började lugna ner sig.
Så vi stod still ett tag, sedan tog jag stolen för att hoppa upp o hon börjar gå runt, runt. runt igen. Men jag hopapr upp ändå och tvingar henne rygga regält när jag kommer upp så att hon står still. Men det kunde hon knappt det heller, hon hoppade fram och tillbaka gick på sidan med huvudet och halsen högt. så jag kämpade som tusan med att få henne att bara stå still. gjorde hon inte de fick hon rygga.. Det blev många ryggningar men till sist stod hon still så att jag kunde rida fram.
Efter att ha skrittat ett tag så bestämde hon sig för att vara SUPER rädd för något utanför banan. Något hon sett under hela tiden hon stått hos sussie! (5år?) Så de va bara att få henne att titta på den och inte vända bort huvudet fast att hon ville "fly".
Till sist lugnade hon ner sig tack vare min envishet. Man kan aldrig låta den damen vinna en kamp som den, så är man verkligen förlorad. Men jag gav mig inte och passet slutade med trav och skritt på långa tyglar och så stod vi still tills det att hon nästan somnade. Sedan hoppade jag av och hon fick massor med beröm.
Kom ihåg, sluta när ni ligger på topp!
Hennes son hon skulle skrika efter hela tiden, hon får stå med honom nu i ca 2 veckor eftersom att han e kastrerad o mamma e den endra han inte vill ställa sig på.
Petra har verkligen ALDRIG stått på bakbenen o bettet sig som idag.. det har ju gått bra dom andra dagarna jag ridit, hon har ju varit lite nojjig för sin son, som klarar sig utmärkt i hagen, men aldrig som nu! Tur att dom inte ska stå ihop länge till, det är ingen liten dam att hålla koll på!
Petra när hon stirrar på Pretender:
Dagens ridpass!
Hon är spänd och arg, man märker att det är något jag gör fel men jag har bara inte kunnat hitta vad det är. Så jag testade att rida lätt på en åtta, det gick käpp rätt åt hel*ete. Men när jag tar av stigbuglarna och får sitta ner så går det som en dans. Eller det va att ta i, men bättre går det. Hon blir lyhörd, lugn och jag sitter som kungen i tronen, jag vet min plats liksom.
När jag rider utan stigbyglar är det som att jag hittar balansen lättare och jag sitter rätt belastar inte Petra. Jag håller mina händer stilla och hon flyttar sig för skänkeln i åttan.
Så jag måste alltså träna på att rida med stigbyglar och hitta tillbaka min säkra sits när jag rider lätt. Det låter kanske konstigt att jag rider henne bättre utan sadel och stigbyglar men i slutet, det sista halvåret jag och petra var igång red jag ALLTID utn sadel bara för att jag skulle lära min att sitta ner på henne, och sedan ha det som hjälp i hoppningen. Vilket belv väldigt bra!
Så nu e det den träning med stigbygel som gäller!
har någon av er haft samma problem?
Bilder från passet:
I alla bilder här har jag stigbygel på! Det gick som det gick..
Ingång sättning!
Om två veckor ska vi på dressur kurs :) jag är så himla taggad och jag hoppas att det kommer gå bra. Så nu håller jag och Petra på att mjukstarta oss inför detta. Jag rider varannan dag och varannan dag springer jag en runda.. de e det tänkt i alla fall hehe :)
Har ni några tips på bra konditionsträning i paddok?
Här hade man full koll på läget :)
Tillbaka :D
Jag har i alla fall ridit Petra och Dark hela veckan! I måndes och tisdes va Petra lite bångstyrig som jag skrev men i lördes hade jag med mig michelle som red Dark medans att jag red Petra. Jag måste säga att jag rider Petra mycket bättre utan sadel, hon blir mycket mer känslig och konstigt som det kanske låter så får jag bättre balans på henne. Med sadel på spänner jag mig mer och glider fram och upp med benen så att jag får ingen direkt tungd i min sits. Det ska det klart jobbas på, har ju ridit Petra utan sadel i en evighet innan när hon var igång så därför kan jag det bättre.
Dark var väldigt Duktig med Michelle på ryggen. Michelle som mest är van vid hästarna på gymnasie skolan klarade att rida Dark jätte bra! Det tog ett litet tag innan hon hittade knapparna men sedan gick det bra! Hon Fcik henne att gå lugnt och stillsamt hela tiden! Det är väldigt nyttigt att ha andra på ruggen för Dark så att hon pallar pomställningarna psykiskt! Annars kan det lätt bli att dom blir överkänsliga för nya ryttare, att dom inte pallar att någon spänner sig för mycket till exempel!
Petra är ett tydligt exempel på att inte tåla andra ryttare som inte rider som jag! Hon kan ställa sig o gallopera på stället, bocka och riktigt lägga bak öronen. Men ändå slänger jag upp alla möjliga på henne och oftast går det bra. Hon är oftast också väldigt dominant o ör med folk direkt när hon märker att hon börjar få kontrollen!
Ser nu hur paralellt hon står med hovarna, så dom ska stå när dom står rätt på hoven! Allt belastas lika mycket! Fräckt :)
Påsklov!
Har film från när jag red Precious i söndes med, men min dator är nere för tillfället så den ska bara kopplas så kan jag lägga upp en film på de sen. Hon Brydde sig inte ett smack, Enligt henne va det godare att äta gräs!
Om tre veckor ska jag o Petra vara med på en dressyrkurs hos personen som jag ska göra en hemsida till. Petra har varit helt bångstyrig att rida både igår och idag, Hög hals o taktar sig fram lite smått, Hon koncentrerar sig mest ¨på att kalla på sin son i hagen! Så nu e de bara så att huvudet ska ner o hon ska gå där avslappnat! Herregisses, hon har ju inte brytt sig innan men nu helt plötsligt ska hon det! Helt otroligt!
Första uteritten för i år!
Sorry med frånvaron! Har haft en datorfri helg hehe!
I lördes sken solen och det var nästan för varmt för att vara sant! Jag passade på att ta mig en skritt tur på Petra i skogen. Hon var väldigt duktig till en början men bara efter några minuter ville hon vända och gå hem, hon vänder ju klart inte utan hon börjar titta sig bakåt för att försöka se om jag låter henne gå hem. Alla hästarna i hagen stod och skrek och kallade på henne hur länge som helst o det gjorde inte saken bättre! Men jag tvingade henne framåt och hon hade inte mycket till val än att gå fram. Efter ett tag lugnade hon ner sig med vändandet men då skulle hon helt plötsligt vara rädd för allt! Samma tur vi har tagit flera gånger.. Men efter ett tag slutade hon att vara rädd o då började hon trippa sig framåt och varierade det med att skritta fort.
Jag gjorde halt, ryggade flera gånger men nej hon lyssnade inte, men efter ett tag började hon bli trött och svettig så då skrittade hon bara snabbt. O på hemvägen skrittades det fort men ändå bättre än på vägen ut.
När vi närmade oss gården så började flocken att kalla på henne igen men nu visste hon att hon skulle få komma hem så hon var betydligt lugnare.
Westernhästar som beter sig såhär o bara vill hem, gör man som så med att man rider hem, kopplar upp dom vid något ställe, med lina som är töjbar och stark. Högt upp så att hästen inte kan fastna eller göra sig illa. så får hästen stå där i flera timmar utan kompisar o mat. Enbart vatten.. Då vänds känslan av att det är roligt att komma hem till att det är tråkigt så det blir ingen stress varken ut eller hem.
Detta gör dom då inte var gång dom ridit utan det behövs bara göras någon gång så att hästarna vet vad som kan vänta dom när dom kommer hem.
Smart och effektivt utan att skada eller trötta ut sin häst!
Jag gjorde dock som så att jag red upp i paddoken, travade två varv hoppade av där och sedan hem. Så slutade vi det lugnt och avslappnande. För där uppe e hon lugn som en ko! Men jag antar att hon inte ville lämna sin flock o sin lilla son trots att hon inte bryr sig om honom när vi e i paddoken. Men såhär har hon nog aldrig betett sig. Får testa någon gång i veckan igen!
Första ritten!
Här är en film på när jag och Petra galopperar. Observera att varken jag eller petra har gått något/ridit ordentligt på det senaste året.. men det ser ändå hyffsat bra ut, o petra e lugn o fin :)
Petra, en riktig tungviktare!
I förra veckan red jag på Petra, så att sussie kunde filma Pretender när han travar så fint. Steget han har är bra :) ett plus i kanten. hehe.
Men under tiden vi stod still, tetsade jag allt möjligt på Petra, hur långt bak man kunde sitta på henne (jag red utan sadel) om man kunde stå upp, ligga ner, rida baklänges ja mm. Roligt va det o hon accepterade allt, och tyckte nog att jag inte va till alltför mycket besvär. Då kom jag på ideén att den måste gå att rida två på henne.
Så lite senare på dagen när jag träffade ronja, frågade jag henne om hon velat testa rida med mig på Petra. Yes, hon va på. Så dagen efter åkte vi upp i stallet, ronja hade även med sig sin tjejkompis sofie, också en hästtjej :) Så jag brjade rida Petra, sedan hoppade ronja upp bakom mig. hehe Petra brydde sig inte alls! Så vi testade att trava. Det gick det med, men om ronja tappade balansen så gjorde jag det med. hehe Sedan slängde vi upp sofie också. Petra gjorde inget alls mer än att gör halt några gånger. Så där red vi.. tre stycken på petra utan några problem. :)
Ronja och Sofie fick även prova rida Petra efteråt, även då utan sadel och i alla gångarter. Sofie tyckte det va en stor häst hehe, och ronja hade en skön stil i traven ;) hehe De båda klarade av henne bra och allt gick lugnt tillväga!
petra har verkligen blivit en lugnare dam, tar livet mer med ro, och stressar inte upp sig längre! Det är bara bra, speciellt att hon va lugn när andra red henne. Men så e det. Man ska inte behöva longera sin häst för att den stått i en vecka, den har inte samlat energi till tusen för det, utan den ska kunna va lugn även då. Så tänk på det, har man inte ridit på en vecka och hästen rusar omkring när du väl rider... då e det något fel! 
jag och ronja
Sofie, ronja och jag! alla ser helnöjda ut :P
Nintender
Här är pappa nintender:
Precious Pita har börjat bli rikitgt fin faktiskt! Steget börjar ta sig rikitgt bra, det liknar mammas faktiskt. Det är Tuigpaarden i henne som kommer fram. hehe
Dom har inte en chans!
Känslan för känslighet!
Pieta har ju ett föl sen förra sommaren efter Black Coffe! Men hon ska även ha ett till föl denna sommaren efter Nintender! Jag hoppas att det blir en hingst, och det mest för att jag har ett perfekt namn till den, men det blir svårare om det blir ett sto. Prova mixa Pieta B och Nintender till ett snyggt sto namn! Nä det är krongligt så hon får se till att det blir en liten kille :)
Med tanke på hur hennes föl, Precious Pita, är nu så kan det nog bli en lite väl hårdhudad hingst. Precious beter sig liksom precis som en sådan! Men man kan hoppas att han ärver nintenders humör :)
Jag saknar så mycket att rida! Speciellt henne. Hon har en så speciell personlighet som man verkligen inte kan undgå. Sitter du lite fel på henne, eller spänner sig lite för mycket när man inte ska så är hon den första som säger ifrån! Så när man gör fel på henne får man veta det direkt, det är hon väldigt bra på att tala om!
Det är det som gör henne så svårriden för andra, hon är riden till att vara så pass känslig för min viktm Så om någon kommer och tar henne för mycket i munnen eller skänklar henne hela tiden så blir hon förbannad. Men trots det fortsätter folk rida henne på deras vis, människor måste lära sig att lyssna på hästarna, speciellt när hon säger ifrån med så pass tydliga signaler. När man gör rätt är hon lugn och fin, gör du fel, står hon och trampar och spänner sig...
Det vill till att man har känslan för känslighet. Konsten är att kunna rida alla möjliga hästar och anpassa sig efter just deras knappar. Annars kan du få en livslång kamp mellan dig och din häst! Har du en spänd och stressad häst beror det oftast på hur man själv rider och vad hästen varit med om innan!
Pieta B för ca två år sedan!
Petra skickades upp i landet för att tävlas av en tävlingsryttare, Sandra Cederborg (msv hoppryttare), som kunde ge henne resultat i en högre höjd som 130, och skulle där efter säljas. Sandra tog Pieta till höjden, utan problem o va jätte duktig med henne. Efter hon gjort sitt skickades pieta till ett stall där hon skulle fortsättas att ridas under tiden av försäljningen.
Det var då hon hamnade i en annan tjej. Hon "bantade" ner hästen till en väldigt ohälsosam vikt, och hon reds väldigt vårdslöst! Med tanke på att Pieta är en dam med väldigt hårt temerament, gick det inte att sätta upp vem som helst på henne, men i deras fall gjorde dom det, och hon gick från vältränad, välhullad och musklad till den gamla pieta hon va från första början när hon kom: stressad, omusklad och mager, med smärta i hela kroppen!
Så när sussie valde att ta hem henne igen, var det bara att börja om från ruta ett!
Hon lämnade skåne såhär:
Hon kom tillbaka såhär:
Det är resultatet från människor som säger sig kunna rida till/in hästar! Så kolla riktigt noga innan du lämnar över din häst till någon annan!
Historien om Pieta B
När jag skulle sätta mig upp på denna donnan, ville hon bara sparka ner mig, det var helt omöjligt att ställa sig på höger sida om henne för att kliva upp. Jag och sussie fick då byta taktik och valde att hoppa upp från vänster sida. Detta gjorde Pieta lite små chockad, så hon inte alls var med på vårat lilla knep.
Men när jag väl var uppe drog hon upp huvudet, och började "gallopera" framåt. Väl framme i paddoken kunde arbetet börja!
Vi fick börja med att visa henne att halt inte var något negativt. När vi i början skulle göra halt stod hon still i max en sekund, så vi fick börja med att be henne göra en lite halt, för att sedan be henne gå igen.
Detta gjorde jag genom att först visa mina avsikter genom min sits (tung sits, längre bak i sadeln), sedan med mina lår (som klämdes runt pieta så hårt jag kunde) sedan mina vader och fötter ( fram med fot och vad), lyssnade hon inte på dessa tre steg, tog jag till tygeln i ett bestämt tag som höll där tills att hon gjorde halt, när halten var gjord, slappnade jag av i vartenda muskel och släpper tyglarna. Detta gjorde att hon fick fyra olika val, och eftersom att hästar är smarta djur valde hon till sist den enkla vägen, genom att lyssna direkt på den första hjälpen: min sits!
Efter ca tre-fyra dagar hade hon börjat förstå det sköna med att stå still: det var ju avkopplande, ingen som krävde något alls.
Samtidigt var målet även att få henne att sänka huvudet till en låg nivå. detta gjordes även med hjälp av tryck: jag höll tyglarna hårt nedåt för att få ner huvudet, så fort hon sänkte sig släpptes mitt tryck från tygel, så att hon lätt kunde förstå när hon gjorde rätt och fel! Detta tog ett ridpass, sedan fattade hon vinken, och sedan var repetionerna igång.
Allt handlar om eftergift!
Idag tre år senare har hon tävlat hoppning upp till 120, och jag kan rida henne utan tygel och sadel i alla gångarter! Hon har idag ett fint litet föl, och är lugn och njuter av livet!
